Dumma fot, jag hatar dig!

I torsdags var jag hos sjukgymnasten, trodde att det skulle vara bra för det kändes bra! Jag kände mig redo för att släppa fotskyddet och kunna våga och utmana min fot mer nu när det gått ett år så tänkte jag att även om jag har ont fortfarande så är jag klar med stabilitetsträning osv. Som ni troligtvis vet så opererades jag på sports medicin eftersom man har rätt till att bli opererad innom 3 månader men NUS kunde inte hålla det så jag fick en remiss till sports medicin. Dom opererade mig den 10 februari förra året. 
 
Problemet med att få en remiss någonstans är att den tar slut 1 år efter operationen. Min remiss tar alltså slut om några dagar. Sports medicin är en privatklinik så vill jag fortsätta där så kommer det att kosta pengar. Jag vill gärna ha kvar min läkare och min sjukgymnast i och med att dom varit med länge, vet vem jag är och vad jag har haft för problem. Första gången jag såg min nuvarande läkare var då vi ville ha en andra åsikt om min fot då skadad var färsk, se om dom kunde göra något. På sjukhuset hade jag en ny läkare varje gång jag kom dit, det blir inte så personligt och man känner sig en i mängden som dom ska rätta till. 
 
Jag träffade min sjukgymnast och hon sa att det inte var bra och börjar tro att det har gått så lång tid nu sen skadan att det aldrig kommer bli bra igen (den kan bli bättre men troligtvis aldrig som vanlig) Min fot orkar inte och varje steg och varje stöt jag utsätter den för gör den irriterad. Henner rekommendationer är att jag ska vila och låta foten få läka det den kan och låta den hantera alla inflamationer. När foten inte fungerar som den ska så ger det andra följder så i och med detta så har mitt knä börja falla inåt, alltså kobent. Det kommer alltså leda till den ena skadan efter den andra. Fortsätter jag kommer dessutom foten kollapsa och jag kommer aldrig kunna få ett normalt löpsteg igen. Jag kommer alltså måsta välja att kliva av gymnastik och fotboll eller riskera att foten kan kollapsa. Jag har valt att ta en paus från fotbollen och vila och stärka foten och det kommer troligtvis bli så på gympan också. Det här är det sista jag vill, jag är 17 år och jag vill inte behöva tänka på sånt, jag vill inte behöva tejpa min fot varje gång jag ska springa, jag vill kunna ha på mig dom skorna jag vill, jag vill kuna göra ett benböj, jag vill inte vara skadad.
Så många gånger som jag har ställt mig frågan, varför? Varför var jag tvungen att skada mig på en sån sak som en rondat.
Det hade varit lättare att acceptera skadan om det hade berott på en bilolycka eller dylikt där jag hade kunna varit tacksam att jag ens överlevde. Men nu önskar jag istället att jag bara hade kunnat brutit mitt ben istället. Då hade jag varit lika hel med ett starkare skelett för 1 år sedan.
 
Problemet är att det finns nu inget sports medicin kan göra för mig. Jag har ingen remiss dit, jag behöver en läkarträff för att få göra ett invaliditetstest och sedan en bedömning av honom om jag behöver en kortisolspruta. Detta kommer vi troligtvis måsta betala för så frågan är om man ska göra det där eller gå till sjukhuset eller försöka förlänga remissen. 
 
Jag hoppas att det går på något vis att fixa och jag tänker absolut inte sluta tro att jag en dag kommer vara som normalt och kunna göra EXAKT det JAG vill utan att behöva bli begränsad pga min fot!
 
 
 OBS hehe jag är ju ingen läkare så mina uttryck kan vara missvisande, men det är såhär jag har förstått det puss och kram skumbanan
Att vara skadad | | En kommentar |

Bloglovin

Nu så har jag lyckats lösa så att det går att följa mig på bloglovin. Hehe ibland så blir det ju så att jag inte skriver så ofta så det kan ju kanske vara bra att se då när jag skrivit något menmen det är ju bara en tanke! Följ gärna!
 
FollowFollowFollowFollowFollowFollowFollowFollowFollow
 
Allmänt | | Kommentera |

Det känns inte som det brukar och jag vet inte vad jag gjort för fel.

Jag vet det hänt mycket grejer okej men det har gjort mig till den jag är
 
Follow my blog with Bloglovin
Allmänt | | Kommentera |
Upp